Östergötland Runt 2000
I år räckte varken tid eller reskassa till för någon längre resa. Men en sommar utan en cykelsemester är ju ingen riktig sommar så vi valde att semestra på hemmaplan med en sexdagarstur runt vårt eget landskap, Östergötland. Först korsade vi den blåsiga slätten mellan Linköping och Vättern, klättrade sedan över det fascinerande Omberg och fortsatte därefter norrut mot de trolska skogarna via Vadstena och Motala. När resan sedan gick söderut igen höll vi oss längs östersjökusten mot Valdemarsvik, svängde sedan västerut och cyklade vidare genom skogarna via Åtvidaberg, Kisa och Boxholm tillbaka till Linköping. Cykeldatorn visade på en sträcka på 59 mil när vi parkerade cyklarna utanför huset sex dagar senare.
Inför årets resa hade vi lagt upp cykelträningen något olika; Eric kom hem från sin utlandstermin på universitetet i Wien i slutet av juni och hann cykla ca fem mil totalt under sommaren innan resan, medan Erik hade kört både Vätternrundan samt nästan 200 träningsmil runt Linköping under våren och sommaren...
Indelning
- Mjölby, Omberg, Motala, Godegård, Hävla, Rejmyre, Krokek
- Stegeborg, Valdemarsvik, Åtvidaberg, Kisa, Malexander, Boxholm
Ombergs Västra väggar
Fredag 18 augusti
17 grader, växlande
Tänk om man någon gång kunde få cykla över Östgötaslätten utan att det blåser halv storm. Denna gång blåste vinden givetvis också åt fel håll när vi lämnade Linköping för färd mot Mjölby på gamla E 4. Två mil senare drabbades vi lite olyckligt av ett ekerbrott på Eriks cykel så vi fick ta det lugnt den sista milen in till Mjölby och stadens cykelaffär. De hade fullt upp i verkstaden så cykeln skulle inte vara klar förrän tidigast kl 5, fem timmar senare. Vad gör man då i en stad som Mjölby i fem timmar? Vi åt lunch utanför den obskyra och fallfärdiga korvkioken Bebbes, fick privat guidning i hembygdsgårdens olika muséer och provåkte samtliga rulltrappor i stadens köpcenter. Stan är helt klart för liten för fem timmars turism...
Strax efter fem kunde vi dock fortsätta vår resa västerut med hela ekrar och riktat hjul. Blåsten hade inte avtagit på något sätt. Vi åkte vidare på gamla E 4 över Hogstad och Väderstad och kom sedan till Rök och rökstenen, Sveriges största runsten. Här var vi för övrigt redan under vår resa till Marstrand 1996. Några kilometer senare stod vi nedanför Omberg och gjorde oss beredda för dagens sista kraftansträngning, klättringen uppför mot toppen på 263 meter över havet. De sista femhundra metrarna upp till toppen fick vi släpa upp cyklarna på en mycket brant stig, men fick snart belöningen med en vidunderlig utsikt i kvällssolen över östgötaslätten i öster och Vättern i väster. Vi åt några kvällsmackor och satte sedan upp tältet på en skyddad plats lite nedanför toppen.
Distans: 73 km Snitt: 16,7 km/h Tid: 4h 25 min
Start: 9.30 Ankomst: 20.15
Dagens bilder i fotoalbumet!
Lördag 19 augusti
18 grader, växlande
Efter att ha ätit frukost och beundrat utsikten en sista gång gick vi ner för branten med cyklarna. Dagens första mål var klosterruinen i Alvastra som ligger vid Ombergs fot i söder. Klostret grundades av munkar från Frankrike i mitten av 1100-talet men förstördes redan på 1500-talet i samband med reformationen. Efter att ha tittat på ruinen klättrade vi sedan uppför berget igen till Naturumet i Stolplycke där Ombergs annorlunda natur beskrivs. Den smala, nästan bilfria vägen fortsätter sedan på Ombergs västsida högt över Vättern, måste vara en av Sveriges absolut vackraste vägar. Vi mötte en cyklist vars styre hade lossnat så Erik fick stila och dra fram vårt kompletta verktygsset med rätt insexnyckel.
Alvastra klosterruin
När vi efter åtskilliga beundra-utsikten-pauser längs vägen åter kom ner på slätten rann milen snabbt undan i sol och medvind till Vadstena. Där gick vi på rundvandring i slottet som började byggas som försvarsanläggning av Gustav Vasa men som senare byggdes om till kungaslott. Slottet upphörde dock som kungabostad i början av 1700-talet och användes senare som bland annat sädesmagasin.
Efter lite sightseeing i Vadstena centrum fortsatte vi snabbt norrut på riksväg 50 mot Motala och en lite sen lunch på McDonald's. En varsin "stora menyn" med plusmeny gick ner utan problem. Vi passade också på att handla innan vi gav oss iväg vidare norrut mot vildmarken. Färden gick mot Godegård över trolska skogar och svarta tjärnar. Efter Godegård cyklade vi på en underbar grusväg som slingrade sig upp och ner genom granskogen. Sedan blev det åter asfalt igen sista milen ner mot länsväg 211, där vi tältade inne i skogen några 100 meter från vägen. Vi flydde snabbt in i tältet förföljda av miljarder mygg.
Distans: 109 km Snitt: 20,3 km/h Tid: 5h 20 min
Start: 10.00 Ankomst: 19.45
Dagens bilder i fotoalbumet!
Söndag 20 augusti
16 grader, växlande
Dagens första mål var Ljusfallshammar som vi dock snabbt passerade igenom. På vägen dit lämnade vi Östergötlands län när vi åkte in i Örebro län men kunde 200 meter senare tryggt åka tillbaka in i Östergötland igen. Vi fortsatte mot Regna över Grytgöl och Igelfors. Denna gång regnade det inte i Regna som det gjorde under hemvägen från västkusten under vår resa sommaren 1996. Strax efter Regna svängde vi sedan av på en jättefin grusväg mot Hävla över herrgårdar och lövskogar. En bit innan Hävla ligger det gamla bruket med smedja, såg och järnbruk som i stort sett lämnats orörda sedan nedläggningen i början av 1920-talet. Här åt vi vår lunch medan mängder av tyskar invaderade stället.
Genom bokskogen mellan Regna och Häfla Bruk
Därefter föjlde några tråkiga mil i motvind genom skogen mot Åby. Vi stannade till vid glasbruket i Rejmyre, Sveriges nordligaste glasbruk. Kände oss inte som potentiella kunder i den flådiga affären men de hade en fin toalett... Sista milen in till Åby lämnade vi den hårt trafikerade riksväg 55 och åkte istället den gamla vägen som går vackert precis längs sjön Näknen. Efter handling och middag på en dyr pizzeria tillsammans med lokalbefolkningen fortsatte vi mot Krokek och Kolmården på gamla E 4 längs Bråviken. Den här vägen känner vi till ordentligt eftersom vi alltid nöter den när vi cyklar mellan Linköping och hem till våra föräldrar i Nyköping respektive Oxelösund.
Några kilometer efter Krokek svängde vi in på banvallen till den sedan länge nedlagda Nunnebanan som fraktade timmer från skogarna norr om Kolmården ner till färjan vid Bråviken i början av 1900-talet. Vi tältade sedan inne i en ovanligt blöt och rå skog.
Distans: 108 km Snitt: 19,3 km/h Tid: 5 h 35 min
Start: 10.00 Ankomst: 19.50
Dagens bilder i fotoalbumet!